Foto Thorbjörn Frennesson

 

Hej och
välkommen!

Den här hemsidan har kommit till för
att du som väljare skall  kunna ta
kontakt med mig. Jag är Förste
Vice Ordförande i Kulturnämnden,
Ronneby samt ledamot i Region
Blekinges nämnd för kultur.

 

 


Beatrice Ask (m) har gått vilse i fildelnings-pannkakan

 



 

 

 

 

 

 

 

 

Håkan Robertsson
Bredingavägen 17
372 34 Ronneby
Hakan@Robertssons.nu

 

 
 

HEM    POLITIK    MEDIAKLIPP    GRAFFITI    FAMILJ    LÄNKAR

 


Vi inom arbetarrörelsen måste stå upp för våga ungdomar.

Bevara ungdomen för Beatris Ask (m) och den multinationella musikindustrin.

 

Det omfattande fildelningsreportaget i tisdagens Aktuellt hade en obehaglig vinkling till förmån för skivindustrin. Man talade om upphovsrättsinnehavare men gjorde inte skillnad på den Multinationella Musikindustrin och de enskilda kompositörerna.

Det är en fråga om ören som kompositörerna får i ersättning av skivbolagsjättana, som själva däremot kräver profit i kronor per nedladdat musikstycke.

I de fall konsumenten betalar typ 9:- per nedladdat musikstycke har kreditkortsföretagen en större anvans på sin transaktion än vad kompositörerna har i ersättning för sitt verk. Orimligt!

Är det den internationella musikindustrins hunger på profit och därmed deras ovilja inför nya medier våra lagar skall beskydda? Är det deras lobbying som skall skapa lagar i vårt land, eller skall vi låta den nya generationen medborgares rättmätiga krav på att få lyssna på musik vara styrande för vår lagstiftning.

Visst måste vi skapa regler så att kompositörer får ut sin rättmätiga ekonomiska del av den musik som spelas. Idag betalar ex. Sveriges Radio och SVT avgifter till STIM för rätten att spela musik. En begåvad lösning vore om ex. staten gjorde ett avtal med STIM och via kulturministeriet betalade oss medborgare fria, fria att ladda ner den musik i vill.

De multinationella skivbolagens profit är däremot inget som vi, samhället skall stå för.

Att Moderaternas Beatrice Ask går vilse i fildelnings-pannkakan är bara förutsägbart. Att den svenska Högern försvarar det multinationella kapitalets rätt att föra våra egna barn inför skranket förvånar inte mig häller.

Har mitt eget parti (s) liksom Vänstern och Miljöpartiet ramlat i samma fålla som Moderaterna? Bara tanken gör mig inte bara ledsen utan också förbannad.

Hur skall vi få dagens politiker att ta in kommande generationer väljares tankar och krav på hur samhället skall fungera?

Jag tror att ett första steg vore att sänka rösträttsåldern till 16 år.

Kom nu inte med samma gamla illaluktande gnäll som Högern använde mot landets kvinnor när vi inom arbetarrörelsen ville ge dem rösträtt. ”De begriper inte sånt”, ”Deras män kommer att påverka dem”, och liknande snétugg…

Förr i tiden hade en sextonåring redan varit ute i yrkeslivet i två - tre år, och skulle naturligtvis, med dagens sätt att tänka, haft rösträtt. Om samma unga människa numera, i allmänhet, studerar vidare till det som förr kallades Realen. Skulle det då innebära att denna unga människa skulle ha mindre förmåga att sätta sig in i samhällets processer och realiteter, med sin överlägset bättre utbildning än man hade förr.

Nää, kamrater, vi inom arbetarrörelsen måste stå upp för våra ungdomar. De är vår framtid och vårt hopp för deras och vår egen bättre framtid.

Jag har vid flera tillfällen haft förmånen att sitta i SSU Kristianstads lokaler, när jag jobbade där nere på 70-talet, och tala med Anton Nilsson, Amaltheamannen, (som dömdes till döden för att ha medverkat vid sprängningen av skeppet Amalthea, som fullt med strejkbrytare låg i Malmö hamn 1908). Gamle goe Anton var ingen mördare likväl som dagens nedladdare inte är brottslingar.

Amaltheamannen gjorde rätt (Brantingregeringen friade honom från dödsstraffet)
Våra unga nedladdare gör rätt. Vi måste skydda dem mot de internationella storbolagen.

Skall vi, arbetarrörelsen folk, solidarisera oss med de initiativrika ungdomar som är vårt samhälles framtid, eller det internationella kapitalet som oavsett samhälls- och teknikutveckling vill kunna suga profit ur musiken något eller några år till, även om det kostar att våra barn och ungdomar sätts i buren.

För mig är svaret självklart!

Framåt kamrater,
vår röda fana,
mot uppror manar,
vår röda fana.
 

 


30.01.2008